Nu har det gått nio månader sedan jag skrev klart manuset. Nio
månader sedan första delen i mitt magnum opus, var renskrivet nog för att
skickas in till förlag för bedömning.

På de nio månaderna har ett litet osynligt frö i min frus
kropp blivit till ett nyfött litet barn. En liten person som blickar upp på oss
med stora blå ögon. Vem kunde ana att man kunde bli så lycklig av ett litet
knyte. Men manuset är fortfarande inte förlöst. Det är ännu en pappersbunt av
potential som väntar på att få tryckas och förvandlas till nya världar i
läsarnas sinnen.

Jag har försökt att skriva under den här tiden. Men det har
varit svårt. Min uppmärksamhet har varit splittrad, mellan det kommande barnet och
väntan på förlagen. Allt har liksom fått lega i dvala medan jag
inväntat det nya.

Och när jag väl har tagit mig samman och skrivit så har det
blivit fyra olika projekt, istället för ett. Jag måste fokusera mig.

Men jag känner mig faktiskt taggad nu. Barnet är fött.
Väntan är över. Livet pekar framåt. En vind av ständig förändring blåser genom våra
liv.

Nu ska bara manuset förlösas också…

Och om det inte sker. Så skriver jag ett nytt!

Det ska bli ännu bättre!