Det är inte det lättaste att bli förlagd.

Jag har nu samlat på mig ett antal refuseringsbrev från diverse förlag. Men man
lär sig något litet på varje brev. Jag tror att jag nu har räknat ut varför
manuset blir refuserat.

Vissa förlag skickar bara ett standardbrev där de verkar köra med “Copy-
Paste” varianten. Men vissa förlag verkar faktiskt skriva dem för hand och
göra dem lite olika för olika tillfällen. Jag ska citera ett sådant
refuseringsbrev:

————————————-
Hej.

Tack så mycket för att vi fått läsa din bok Skogens Hjärta.

Tyvärr måste vi tacka nej till ditt erbjudande om samarbete. Det är ett
ambitiöst projekt, men vi bedömer dessvärre inte att denna bok ryms inom vår
utgivning.
Du är en god och driven skribent, men vi tror att boken skulle vinna på att
koncentreras en del.

I och med att vi får in så mycket manus så måste vi vara mycket restriktiva i
vårt urval.

Stort tack ändå för att vi fick läsa och lycka till med den fortsatta
produktionen!

Med vänliga hälsningar
Bokförlaget………………………..

————————————–

Jag börjar förstå att det finns två problem med manuset för Skogens Hjärta. Båda
problemen anas i brevet ovan.

Till en början med så skriver hon rakt ut att “den skulle vinna på att koncentreras
en del
“. Med andra ord är den lite för lång och har kanske lite för många
trådar och karaktärer att hålla reda på.

Skogens Hjärta är inte så värst lång (tycker jag.) Den är ungefär 50% längre än
den första Harry Potter boken “De vises sten.” Och den upplevde i
alla fall jag som väldigt kort. De personer som jag låtit testläsa Skogens
Hjärta har inte heller tyckt att den var för lång. Men jag tror snarare att det
handlar om hur förlagen tänker. De får in oerhörda mängder manus. De publicerar
bara 2%. Då satsar man hellre på säkra kort som de tror ska ge god avkastning.

En helt okänd författare som kommer med ett manus som är ganska långt, och inte
har en helt okomplicerad historia, är ett allt för riskabelt kort. Hade det
varit en känd författare hade det inte varit några problem. Men inte som okänd med sin första
bok.

Detta hänger ihop med det andra problemet. Det är att Skogens Hjärta är
ett ambitiöst projekt.” För det är sant att det är ett ambitiöst projekt! Det är
första delen i en serie som jag tänkt ska spänna över många år och många
böcker. Det innebär att även om den huvudsakliga intrigen i Skogens Hjärta självklart
får sin upplösning i slutet, så finns det många trådar som hänger löst och som
kräver en uppföljare.

Detta är för att hela första boken egentligen fungerar som en introduktion till
det universum som det verkligt stora dramat senare kommer att utspela sig i, i de
kommande böckerna.

Men jag inser nu att detta inte är vad ett förlag söker efter. De vill ha en
ganska kort smidig stand-alone bok som är helt (eller nästan helt) innesluten i
sig själv. Om den boken sedan säljer bra så kan det bli aktuellt med en
uppföljare. Och då får man försöka knyta ihop kontinuiteten så gått det går.

(Ibland blir det riktigt dåligt. Se t.ex. det klara brottet i
kontinuitet mellan första och andra boken av Terry Goodkinds Sword of Truth
serie. Där har hjälten ihjäl den stora onda härskaren i slutet av första boken
och då måste författaren i bok nr två vips uppfinna en ny ännu ondare härskare
som bara dimper in från ingenstans. Uselt!)

Men jag vet nu i alla fall vad jag måste göra.

Jag ska skriva en ny bok!

För jag har inte hjärta att kapa
ner och mala sönder Skogens Hjärta. Jag älskar de karaktärer och det universum
jag byggt upp däri. Dessutom är den till sin narrativa struktur, precis som jag
vill ha den. Istället får jag skriva något annat. Något nytt! Något som är
litet och smidigt, utan lösa trådar. Något som går att få utgett i en värld som
främjar stand-alone projekt. Sedan får man ge ut en till och en till. Först då kanske
förlagen vågar satsa på de stora projekten. De ”ambitiösa.” 😉

Det innebär inte att den “lilla boken” kommer att bli oambitiös. Tvärt om. Men den får bli begränsad till sin omfattning. Och det är också en ambition, och en utmaning.

Och utmaningar är alltid skoj. 🙂

/Oskar